skottlandsnytt

Vi kom forstas inte upp till slottet. Jag sager ju det, det gar inte att planera saker har. Vi hamnade pa National Museum istallet, for vi har bada utvecklat en passion (eller kanske snarare besatthet) for jakobiternas kamp mot de javla engelsmannen. Var inne en svang pa JK Rowlings stammisfik ocksa. Och klappade Greyfriar's Bobbystatyn. Ni vet den lilla hunden som vaktade sin husses grav i fjorton ar, vilket gjorde folket i Edinburgh sa imponerade att de utnamnde honom till hedersmedborgare.

Igar kvall tog Niklaus med mig till Cafe Royal, en slags kombinerad pub/restaurang/cafe. Forgyllda speglar, kristallkronor, soffor i morkrott lader, stillsam trettiotalsjazz. Torkade rosenblad bredvid handfaten i badrummet. Fast det var liksom lite slitet bohemlyxigt, as opposed to lyxigt pa ett overdrivet och skrammande satt. Iiiih. Valdigt jag alltihop. Vi satt dar och drack te och pratade. Helt plotsligt hade det gatt tre timmar och vi tog sista bussen hem at varsitt hall. Hans drom ar att bli en riktigt stereotypt tankspridd professor med ett gigantiskt bibliotek. Jag kan verkligen se det framfor mig. For att fortsatta pa sjalsfrandetemat sa kan jag ocksa meddela att han ar vansterhant, spelar piano och tycker om allt som ar lite gammaldags.  Men vi ar bara vanner. Jag har tyvarr inga som helst romantiska kanslor for honom. Varfor blir man aldrig kar i ratt killar?

Idag blaser det sa mycket att det ar svart att ga rakt. Pa riktigt! Om jag forsoker ga pa hoger sida av trottoaren pressar vinden mig at vanster osv. Lena och jag skulle egentligen aka bort till botaniska tradgarden som alla sager ar valdigt vacker, men just nu oser regnet ner sa vi far val se hur det blir.


*Skotskt uttryck for solregn, vilket verkar vara huvudvadret idag.