skottlandsnytt

När chefen är dum längtar vi hem. Som när han till exempel ringer och klagar på att en kund ringt honom och sagt att cykeln han tittat på inte såg ny ut. Det kan bero på att cykeln ifråga är två år gammal, saknar ett hjul och att sadeln är trasig. Men nej, vår chef tolkar "cykeln ser inte ny ut" som att "cykeln är smutsig". Och det är vårt fel, för vi har inte tvättat cykeln tillräckligt noga. Det vet han utan att ens ha sett cykeljäveln. Han känner liksom det genom telefonledningarna, ända från Mull där han just nu befinner sig. Så vi var tvungna att tvätta alla cyklar i hela verkstaden en gång till, fast det inte ens gått en vecka sen vi gjorde det sist. Vad vi har lärt oss av detta är att vår chef får Mr Scrooge att framstå som en hygglig typ och att olja och iskallt vatten inte är en bra handkur.

By the way så vill jag aldrig mer cykla i hela mitt liv. Funderar på att starta en velocipedhatsgrupp på facebook.

   

Det är ju inte 22 grader som exempelvis i Spanien (hrrrm host) men att vi har blommande rosor här fast det nästan är jul gör mig hemskt lycklig. Den sista bilden har ingenting med saken att göra. Ville bara visa er mitt favoritskyltfönster. Fastnar alltid där en liten stund med ögon uppspärrade så mycket det går för att hinna spara så många foton som möjligt på näthinnan.

Vårt kylskåp har drabbats av schizofreni. Den har fått för sig att den är en frys. Har ni någonsin varit med om att äggulan varit täckt av is när ni knäckt ett ägg? Favorittrubaduren på Bobby's kallar oss numera för stammisar. Igår bad han bartendrarna att snygga till vårt bord lite extra fint "för de kommer faktiskt hit varje vecka". Det sov en dansk på vår soffa ett par nätter. Glöggen är slut men inte the holiday spirit för vi ser på ett avsnitt av Mysteriet på Greveholm varje morgon till frukost.

Frågan är om det här intresserar någon utöver mig själv och eventuellt min sambo? Men vet ni, det struntar jag i för det är min blogg. Fylld med småsaker som jag vill minnas. Take it or leave it. Nu ska jag lämna datorn för det är strålande sol idag och jag vill dra med kvartsskotten ut på en vinterpromenad.

Imorse fick jag ett mejl som lyste upp hela denna egentligen mycket ledsna dag. Glädjande nyheter! För min del. Mer säger jag inte. Jag har tänt ett tänker-på-dig-farmor-ljus i St Giles' Cathedral och köpt femtielva julklappar i Stockbridge. Min fina kvartsskotte har pussat bort minsta tillstymmelse till tår och ikväll ska jag ut med Embras tjusigaste fransyska.

Julmarknad, julbak och sen en julfika på det. Nybakta pepparkakor, lussebullar och glögg med Bella och Philou. Första halvan av idag var ett ljuvligt överflöd av holiday spirit.

Sen var det dags för dagens grande finale - Burns supper med Philous värdmammas kyrkoförenings torsdagsklubb och tro det eller ej, men det har varit en av de finaste av alla våra Embrakvällar. Vi var i princip de enda i rummet under 60 och allt jag har att säga om det är att när jag blir så gammal vill jag också bo i Skottland och vara med i en kyrkoförenings torsdagsklubb där alla känner alla och har Burns supper i november när man egentligen ska ha det 25 januari på Rabbies födelsedag. Fyrarättersmiddag - vilket jag verkligen avråder er från att äta direkt efter en julfika but never mind - med haggis som huvudrätt. Min första haggis! Den får fem av fem kiltar.

De söta små tanterna och farbröderna får minst tio av fem kiltar, de var så snälla mot oss att vi blev alldeles rörda. Det traditionella tacktalet som alltid ska ingå i en Burns supper inleddes med ett särskilt tack till oss fyra. De propsade på att bjuda oss på a wee dram - en liten whiskypinne som vi säger i Svea rike - och när vi skulle gå hem fick McEwen och jag med oss en massa cheddarost och kex. Philous värdmamma körde en omväg rakt över stan för att släppa av oss vid vår cykelbutik. Såna där saker som gör att man känner sig som ett enda stort fånleende.

Nu ska jag krypa till kojs och hoppas att min bästa kvartsskotte har värmt upp sängen åt mig. Have a safe journey wherever life will take you*.


*Som en av kyrkoföreningsfarbröderna sa till oss när vi sa tack och godnatt.