Emma!
Har ni nansin statt och vantat pa nagon i en ankomsthall pa en flygplats och hoppat upp och ned pa stallet for att du langtar sa mycket efter personen du ar dar for att mota? Har du nansin gatt runt och fnittrat konstant bara for att du antligen far traffa din allra basta van som du varit skild ifran i alldeles for manga veckor? Helgen med Emma var den basta pa lange. Vi hann med fina utsikter, promenader i parker dar alla loven antligen blivit hostfargade, konstmuseer, vindrickande, prat om allt och ingenting. Varfor var du tvungen att aka hem igar? Nio veckor ar ju jattelang tid. Kanns inte bra alls.
Äntligen har jag lärt mig att blogga.Jag läser dina bloggar lättare än andras, då dina saknar prickar och ringar. Varför bestäms det inte i EU att skandinavierna skall sluta med sina onödiga ringar och prickar. Hoppas att du får ett arbete sådär i sista minuten i Skottland - men du är mycket välkommen hem av jättemåmga. Arbete får du alltid hos mig och det finns arbete som personlig assistent - jag skall prata med en chef jag känner.
Kram Britt-Marie
Usch, jag vet inte. Nio veckor är verkligen på tok för länge. Blä på det.
