Salar, skottar, socker, snabbkop

Vi har fatt en kollega! Han ar en akta Isle of Mullare, born and bred har pa on. Spelar gitarr gor han ocksa. Jag verkar ha en naturlig fallenhet for att snubbla over man med gitarrer. Lite trist att vi formodligen (ingenting ar sakert nar det galler var chef och hans planer) aker till det andra hostellet i Pertshire imorgon. Hade varit roligt att umgas med en akta skottis.  

Idag hade vi tva saker pa agendan: handla mat och paddla kanot. Nar vi berattade det for var nya kollega (har pinsamt nog totalt glomt bort vad han heter) kom han med ett briljant forslag - varfor inte paddla bort till byn och det lilla snabbkopet istallet for att promenera hela vagen dit? Kill two birds with one stone, som vi sager har borta.

Sa off we went i var lilla kanot. Det var hemskt spannande. Vadret vaxlade varannan minut och det ar for en gangs skull ingen overdrift. Synd bara att det inte fanns mer an tre varianter: motvind, osregn och vanligt regn. Pa tillbakavagen var det det tack och lov uppehall och vi fick sallskap av nagra nyfikna salar (<33333333) som foljde oss pa bara tio-femton meters avstand.

Tittade nyss pa Emma (filmatiseringen av Jane Austens Emma, inte min basta van Emma) med min chef. Gotta love att min hippiechef alskar Jane Austen. Nu ska jag och McEwen ata fudge.


Isle of Mull part one




Husvagn och husvagnssambo.



Var narmaste granne.

Friday I'm in love (with my life)

For att jag just nu bor pa en o utanfor skotska vastkusten tillsammans med en jattefin pojke. For att vi bara behover jobba tva-tre timmar om dagen, vilket gor att vi kan agna i princip hela dygnet at att dricka te, ata shortbread, lasa bocker, spela instrument och vara allmant nykara. For att vi inte maste ga upp nagon sarskild tid pa mornarna. For att vi akte till en pastellfargad fiskeby igar och kopte mat i en kyrka som gjorts om till snabbkop invandigt. For att en ko rakade krocka med var husvagn igar morse. For att mina nara och kara inte har glomt bort mig bara for att jag stuckit utomlands.

Ih.

Edinbrrra







Ögonblicket ni alla har väntat på



Här är han. Min McEwen. Som jag har umgåtts konstant med i sju veckor utan att tröttna på.
Och mer än gärna umgås konstant med i sju veckor till. Eller sju år eller så.

Glenaros Lodge

Igar tog vi vart pick och pack och lamnade Edinbrrra. Tog taget till Oban, sen farja till Isle of Mull och Glenaros Lodge, dar vi ska jobba i en eller ett par veckor. Vi bor i en husvagn, vilket ar valdigt spannande for det har jag aldrig gjort forut. Det ar lika mysigt som det ar trangt, sa det ar med andra ord som att bo i en bat fast pa land. Nar man oppnar dorren och kliver ut ser man havet, grona kullar (som nu borjar bli roda) och en slottsruin. Jag har blivit sa bortskamd med magnifika utsikter har. Tagresan igar gick genom ett av de finaste landskap jag nagonsin sett. Sagan om Ringen-kullar och Tim Burton-trad i hostfarger.

Idag smet vi ut pa en promenad ner till narmaste byn efter att ha diskat ett berg av disk och vikt ihop och plockat undan lika mycket sangklader. Mull ar en otroligt vacker o. Skotska hoglanderna i miniatyr skulle man kanske kunna saga. Och havet till och med annu narmare an nar jag bodde i Edinbrra! Massa djur finns det har ocksa. Forutom Peters uraldriga, halvdova hund har vi stott pa fasaner och far i tradgarden och tva kor har statt och betat precis utanfor var husvagn hela eftermiddagen.

Just nu sitter McEwen och spelar gitarr for mig. Strax ska vi borja laga middag. Det blir nog en tidig kvall ikvall. Vi ar bada lite trotta, vilket kan ha att gora med att han vackte mig klockan tva inatt for att tala om att det kan vara svart att skilja pa laten "Flower of Scotland" och flowers of Scotland mer generellt*. Vi hade en lang forvirrad konversation om det innan vi somnade om igen, vaggade till somns av havets brus och regnets smattrande mot taket.


*Han ar inte galen, han hade bara haft en konstig drom och var helt yrvaken.

Welcome to Edinburgh Cycle Hire

Sitter just nu i en fåtölj inne på det sk kontoret. Inredningen inkluderar bland annat en hängmatta, en harpa, något slags träd, mängder av platsrosor och en gungstol. Sovrummet är ett slags loft, som man tar sig upp till genom att klättra uppför en lång skranglig stege. Det är hur kaotiskt och mysigt som helst. Jag låtsas att det är sjuttiotal och att vi bor i ett ockuperat hus.

Vi har hittills hyrt ut fem cyklar och det har gått finemangfint. McEwen lyfter ner cyklarna och kollar däck och sånt. Jag mest ler och försöker se ut som en trevlig, pålitlig person som förstår sig på cyklar. Annars har vi ägnat större delen av dagen åt att äta shortbread, dricka te och lyssna på musik. Inte världens ansträngande jobb precis.

På måndag åker vi till Isle of Mull! Och bor där ungefär en vecka. Vår chef heter Peter Howard Butterworth och är den mest tankspridda person jag någonsin träffat. Visst är Butterworth ett underbart efternamn?

Hjälp, nu har min pojkvan plötsligt bestämt sig för att provligga hängmattan.

Imorgon

flyttar jag och min pojkvan in i en cykelbutik. Som vi ska bo i och driva over helgen. Erkann att det ar valdigt valdigt roligt.

Recept pa en mysig kvall

Tag ett nastintill lojligt nyforalskat par, en schweizisk Philibert*, en Bella med ett standigt glatt humor som smittar av sig samt en ny bekantskap med utsokt musik- och filmsmak. Tillsatt en valfri svartvit komedi med Marilyn Monroe i en pytteliten biroll och blanda den med overdrivna mangder schweiziska ostmackor, kanelbullar och cupcakes. Placera allt detta i en valdigt liten lagenhet. Ror om. Smaklig maltid!


*Om du inte vet vem Philibert ar bor du genast uppsoka narmaste bokhandel/bibliotek, kopa/lana "Tillsammans ar man mindre ensam" och stracklasa den.

It's OK to change your mind

Andrade planer! Kommer hem till jul. For jag saknar mina nara och kara sa mycket. Hoppas ni saknar mig med. Lite grann atminstone? Vi har hittat jobb! En hemskt trevlig men valdigt forvirrad man vid namn Peter vill att vi ska jobba pa hans tva hostels, ett pa Isle of Mull och ett i Pertshire. Vagar dock fortfarande inte lita pa att det verkligen blir av. Hoppas pa det basta men forbereder mig for det varsta - det ar min taktik for tillfallet.

Emma!

Har ni nansin statt och vantat pa nagon i en ankomsthall pa en flygplats och hoppat upp och ned pa stallet for att du langtar sa mycket efter personen du ar dar for att mota? Har du nansin gatt runt och fnittrat konstant bara for att du antligen far traffa din allra basta van som du varit skild ifran i alldeles for manga veckor? Helgen med Emma var den basta pa lange. Vi hann med fina utsikter, promenader i parker dar alla loven antligen blivit hostfargade, konstmuseer, vindrickande, prat om allt och ingenting. Varfor var du tvungen att aka hem igar? Nio veckor ar ju jattelang tid. Kanns inte bra alls.


!!!!!

I helgen har jag bland annat deltagit i ett improviserat scones&teaparty i Bellas lagenhet, presenterat min pojkvan for mina vardforaldrar (pa deras initativ, inte mitt), blivit kar i en pub och i trubaduren som fanns i den, akt till North Berwick och smygit runt pa privat mark. Men helgen kanns totalt oviktig i jamforelse med det faktum att EMMA KOMMER HIT IKVALL OCH SKA STANNA TILL SONDAG OCH VI HAR INTE SETTS SEN DEN 29 AUGUSTI SA DET AR EN VALDIGT BIG DEAL FOR MIG OCH GER MIG EN BRA ANLEDNING ATT ANVANDA CAPS LOCK HELT OVERDRIVET MYCKET!!!


Gentleman och vanlighet

Den har veckan har jag mest varit seg och hangt med tva halvgalna men valdigt vanliga fransyskor. Anmalt mig till universitetet har jag gjort ocksa. Sa det blir litteraturvetenskap i Uppsala till varen. Om inget annat dyker upp pa vagen dit.

Igar efter pubkvallen blev jag eskorterad fran busshallplatsen till min ytterdorr av en latt salongsberusad skotte. Imorse nar jag kom till skolan fick jag en massa chokladkakor och kolor av Niklaus. Sen blev jag pussad pa av en annan fin kille resten av dagen. Och nyss nar jag var ute pa stan fick jag komplimanger for mina nya rosenmonstrade strumpbyxor av tva helt frammande manniskor. Detta land ar fullt av gentleman och vanlighet. 

Exakt hur arga blir ni om jag inte kommer hem till jul?


Meant to be?

Idag har jag kopt fler rosetter och vandrat runt pa Edinburghs gator med ett envist litet leende som kompanjon. For allt ar sa himla fint just nu, nastan for bra for att vara sant. Emma kommer hit nasta vecka. Jag ar ena halvan av ett Vi och Viet har ett jobb pa gang.

"It was meant to be," nickar Mrs M och slevar upp mer pommes frites pa min tallrik. Vad, undrar jag. Ni tva! Jobbet! Allt! Svarar hon och stralar som en liten sol. Och man sager inte emot skotska hemmafruar bevapnade med stekspadar, det gor man bara inte.

Helgtjat och bussdrama

Med risk for att lata tjatig sa har jag precis varit med om annu en finemangfin helg har i Edinbrra. Pubar med livemusik, italienska pizzor, Starbucksfikor. En svang upp till Arthur's Seat mitt i nagon slags lokal tornado* och en sondag med promenad och picknick i solskenet i the Botanics. Det fullstandiga namnet ar Royal Botanic Gardens, men vi locals (man ar en local om man bott har i over en manad, aight?) sager bara the Botanics. Andra grejer som vi locals gor ar att saga "cheers" istallet for "thank you" till busschaufforerna.

Apropa bussar klev tva polisman pa min buss och arresterade en kille forra veckan. Tufft va? Grejen ar bara den att jag satt och sov med mina dj-lurar nedtryckta over oronen sa jag markte ingenting. Det var min kara busskompis, franska Raphaelle, som informerade mig om det nar vi klev av bussen. Jag var upprord hela morgonen. Fatta hur manga trakiga odramatiska bussresor man varit med om i sitt liv. Sen nar det for en gangs skull hander nagonting spannande, da sitter jag och sover! Not fair.

*OBS. Latt overdrift.


Regler ar till for att brytas

Saker jag a det bestamdaste forbjudit mig sjalv att gora i Skottland:
Hanga med fellow Swedes
Bli kar


Sa nu nar jag gatt och blivit kar i en fellow Swede kanner jag mig ganska dum. Fast ocksa valdigt glad. For det verkar vara omsesidigt.


Introducing...

Mina damer och herrar, det har blivit dags att presentera er for McEwen, min svenskskotska van som jag hittills bara kallat "den svenska killen". Men det later sa anonymt. Och nu vet han dessutom att jag har en blogg. Sa here goes.

Han kom hit for tva veckor sedan och som ni kanske minns var min reaktion ungefar: en landsman, hurra!* Hoppas han ar trevlig. Och det var han. Ar han. Typ arets gentleman. Seriost, hur orkar man dansa ALLA danser under en Ceilidhkvall med en person som
a) inte har nagon taktkansla
b) har noll simultantkapacitet (i.e inte kan kombinera ben- och armrorelser)
c) hela tiden blir distraherad av saker vid sidan av dansgolvet, vilket gor att hon (okej, jag) helt plotsligt stannar till / snubblar over sina egna fotter / snubblar over nagon annans fotter

Och anda insisterar han pa att han faktiskt vill dansa med mig. Gentleman, indeed!

Nar det galler fritidsintressen ar han min raka motsats pa alla satt och vis - halvfarliga adrenalinkicksaktiviteter ar det basta han vet. Sa eh. Pa den fronten har vi inte sa mycket gemensamt. Men vet ni vad? Det gor ingenting. Vi fikar och jagar utsikter och langtar norrut tillsammans. Hemskt trevligt maste jag saga. Hoppas han haller med.


*Familjen, fattar ni den litterara referensen?

RSS 2.0