skottlandsnytt

every idiot who goes about with 'Merry Christmas' on his lips should be boiled in his own pudding, and buried with a stake of holly through his heart!" Om du ännu inte kommit julstämning bör du skynda dig till närmaste biograf och se A Christmas Carol. Vi såg den i söndags. I 3D. Jag nämner denna synbart poänglösa detalj enbart för att vi ägnade tio minuter åt att diskutera huruvida vi skulle se den i 2D eller 3D och när vi till slut frågade tjejen i kassan vilken version hon rekommenderade fick vi höra att de inte ens hade några 2D-föreställningar den kvällen. Så kan det gå. Sen tog vi en genväg till puben genom hamnen i Leith - som nattetid är lika kuslig som vacker - och höll på att blåsa i sjön allihop.

I eftermiddags tittade Philou förbi och drog med oss på opera, för hans värdmamma hade passande nog fyra fribiljetter över. Det var inte en hel opera, utan nånting som de kallar "opera unwrapped" som åtminstone jag aldrig hört talas om förut. Det går ut på att de visar en timmeslång kortform av operan, med bara de viktigaste scenerna och sen är det en gubbe (alternativt gumma) som fungerar som berättare och knyter ihop de olika scenerna så att man får en röd tråd i det hela. Konceptet passade mig bra eftersom jag aldrig kunnat bestämma mig för om jag tycker att opera är väldigt fånigt eller väldigt trevligt.

Efter operan skuttade McEwen och Philou iväg på Ceilidh, medan Bella haltade hem med sin onda fot och jag traskade hem till cykelbutiken och slängde mig i soffan med en halvliter te, en bok och choklad. Ikväll är första kvällen på över en månad som jag och McEwen är ifrån varandra. På Mull var vi aldrig ifrån varandra längre än en halvtimme så att vara själv i tre timmar känns väldigt ovant. Fördelarna är att jag kan sno hans tofflor för de är mycket skönare än mina och... ja, det var väl ungefär den enda fördelen. Lite småläskigt att sitta ensam här bland Mr Butterworths alla pryttlar och pinaler. Har tänt varenda lampa. Känner mig som en blandning mellan en mörkrädd bebis och en osjälvständig hemmafru som sitter och väntar på att hennes man ska komma raglande hem från kvarterspuben.

Här bor vi. Utan vare sig dusch eller varmvatten och med ett enda minimalt handfat som även får tjäna som diskho. Det finns bara två små element och glödlamporna dör lite titt som tätt. Ändå är vi mycket lyckliga. Varje dag är sovmorgon och vi kan springa runt på Embras gator hur mycket vi vill för chefen har sagt att go ahead så länge ni lämnar ett mobilnummer på dörren. Vi smular ner hela soffan med digestivekex, svarar i telefonen som aldrig vill sluta ringa, pussas minst en gång i minuten.

De har smällt upp ett pariserhjul bredvid Scott Monument och affärerna har fnattat loss totalt med julpynt överallt, men annars är Embra sig likt och det känns finemangfint att vara tillbaka. Hittills har vi - förutom att hänga med Bella och Philou - mest storstädat och gjort vuxengrejer som att köpa sängkläder. Men ikväll ska vi ut på äventyr. Första punkten på programmet är duschdejt hos Bella. Det finns nämligen ingen dusch här, så snälla Bella ska låta oss komma hem till henne och duscha några gånger i veckan. Sen blir det bio med henne, hennes skotska poet och Philou och därefter ska vi till en pub i Leith som verkar tuff. Jag behöver kanske inte påpeka hur otroligt storstadsaktiga kvällens planer känns efter en månad på Mull...

Och fy vad tomt det känns. Trots att chefen, en av hans hippiekompisar, inneboenden, fem studenter plus diverse djur är här. Men det saknas en Philibert och en Bella. Livets kändes bra ända ner i tårna när vi åt hemlagad höstsoppa och stearinljusen kastade mystiska skuggor över Philous ansikte medan han berättade en lång anekdot utan att märka att soppan i hans tallrik kallnat för länge sedan. Kris Drever i bakgrunden. En ny skotsk musikfavorit.
"Åh, lyssnar ni på Kris Drever?" sa chefen igår. "Honom träffade jag på min stammispub i Edinbrra häromkvällen." Världen är liten. Men oh så fin!